Våfflor, våfflor

Nu skulle jag förstås bara kunna referera till förra årets inlägg, men eftersom vi idag har njutit av helt andra sorters våfflor så vore det ju oförskämt att undanhålla er dessa godsaker. Då årets våffeldag inföll på en helt vanlig, arbetsam dag, fick vi göra middagen till våffelfika. Kanske inte det nyttigaste, men stor succé. Efter drygt tre våfflor suckade lillasyster lyckligt: - Tänk om vi kunde äta våfflor varje dag... 

I år hittade jag dels ett bättre recept på frasvåfflor, vilka vi njöt med hallonsylt och vispgrädde på helt traditionellt vis. Men jag pumpade också min pappa på originalreceptet till den norska varianten från farmors gamla husmorskokbok. De norska våfflorna görs på filmjölk, blir inte lika frasiga som de svenska och upplevs därför lite matigare (tänk dock på att det här är landet där smögåsar ingår i matpakken). Jag har nog inte ätit sådana på 20 år, men de var precis lika goda som jag mindes dem. Så, här kommer familjehemligheten:

Farmors vafler

3dl. filmjölk
3dl. vetemjöl
1dl. potatismjöl
1dl.smält smör
2msk. socker
1tsk. bikarbonat
1/2tsk. mald kanel


Vispa samman smeten. Grädda ljusbruna i smort våffeljärn. Skall inte läggas på varandra när de är varma.

Njuts med fördel lätt avsvalnade tillsammans med smör och brunost.

(Här kan tilläggas att jag, till min besvikelse, inte lyckats hitta någon ekologisk variant av den bruna mesosten. Är norrmännen inte intresserade av eko, eller hittar den bara inte till Sverige?)