Ett inlägg hos Stina fick mig att fundera över bloggen och varför den har känts så tungrodd ett tag. Naturligtvis beror det mycket på det som jag beskrev i föregående inlägg, en intensiv tillvaro där jag försöker hålla så många bollar som möjligt i luften. Och det är, vilket än en gång bör betonas, bollar som jag vill ha i luften.
Men egentligen är det ju inte så att jag helt saknar tid för att göra inlägg här. Snarare är det kanske så att energin inte räcker till att tänka klart tankar och formulera dem i ord. Den räcker heller inte till att flytta fram några miljöpositioner. Vi handlar ekologiskt, sopsorterar och undviker bilen precis som vanligt, men tittar inte utanför boxen och slirar lite på en del goda föresatser. Bloggen blir en tydlig representant för mitt dåliga samvete. Dåligt samvete över plastiga kalaspresenter, snabbmat och elförbrukning. Lite som det är för de flesta kanske - och en del av det som var orsaken till att jag startade bloggen. Men är det något att läsa om?
Välkommen 2024!
3 månader sedan
5 kommentarer:
Då är vi på samma ställe. "Sagolikt Pyssel" - men tjosan vad mycket pyssel jag bloggar om. NOT! Och blir det ett dåligt sambete precis som du skriver och jag vill jag knappt gå in där. Funderar på att byta namn på bloggen, så att den inte behöver vara så nischad (och få mig att känna att jag hela tiden borde skriva om helt andra saker). "Sagolikt Svammel" kanske. Haha! ;-P Nä fy. Suck. Hoppas du kommer fram till hur du ska göra. :-)
KRAAAAM!!!
Du kanske skulle ha två bloggar? Och jag ingen alls ;)
Kram!!
Jag förstår precis hur du menar. Finns inte lusten och inspirationen att berätta om sina tankar, så är det trögt att blogga. Ingen idé att skriva bara för skrivandets skull, även om man skulle ha tid.
Men på din fråga om dåligt samvete är något att läsa om, så är svaret ja. Jag tror det kan vara minst lika inspirerande att höra någon fundera över sina försök att göra världen bättre även om man inte alltid klarar hundra procent. Det kan bli lite väl präktigt på miljöbloggarna ibland, min egen inräknad. Jag erkänner härmed att det händer att jag mörkar mina miljösynder på bloggen.
I vilket fall som helst ska du bara skriva om du känner att det ger dig något. Men jag kommer fortsätta att läsa om du gör det :)
Solen skiner idag!
Dåligt samvete är en väldigt destruktiv känsla. Gör så gott man kan,fel eller rätt, det jämnar ut sig. "Perfekta" människor finns inte, och skulle dom det, tror jag dom är förfärligt tråkiga.
Karin: Tack! Det var en inspirerande kommentar :) Och det är fint betyg om du läser.
Anonym: Inte alltid. Samvetet är också en drivkraft och en vägvisare. När det är dåligt försöker det oftast säga oss något.
Skicka en kommentar