Späckad minisemester

Åter i vardagen med buller och bång. De senaste två dagarna på jobbet har varit minst sagt välfyllda av utbildningar, kvalitetsarbete, långbänkar och allt det gamla vanliga. Men innan det hade vi en härlig långhelg på resande fot.

På väg till morfar och smålandsmormor passade vi på att stanna till i Hippihäxans butik Glad mat i Tranås. Mycket trevligt! Det fanns mycket som lockade till inköp. Framför allt var vi ute efter att få prova krämerna från F.I.N. eftersom vi ännu inte hittat den perfekta krämen för storasysters känsliga hud. Men det blev lite godis och presenter också. Synd att det är så långt till Tranås, men jag tror minsann att vi hittat en ny väg till morfar.

Efter ett par regniga, men trevliga dagar i Småland, då vi bland annat passade på att fira lillasysters kommande födelsedag och leka i den trevliga stadsparken med slänggungor, körde vi uppåt landet igen. Vi tog vägen via Vadstena för att hälsa på våra goda vänner som driver nyöppnade Dahlströmska gården rum och frukost i de gamla kulturkvarteren. Gården är varsamt renoverad och ännu finare än jag kunde föreställa mig. Här får man inte en massa filmkanaler, vi pratar snarare en stillsam upplevelse i ett genomtänkt boende. Man kan sova i de vackra gamla järnsängarna och sedan äta ekologisk frukost i trädgården eller den fina matsalen. Jag tror att maken och jag måste planera in en hösthelg i Vadstena...

Som avslutning blev det en heldag på Östergötlands stora barnresmål. Tigrar, Bamseland, zebror och delfiner, men döttrarna sammanfattade det bästa av dagen: getterna och rutschkanorna... Det är tveksamt om det kan anses som en prisvärd aktivitet, men vi hade i alla fall ganska trevligt.

Självklart är livet en tävling

I alla fall ibland. Och just den här gången var det svägerskan A som tog hem segern. Men vänta bara till augusti - då...

Odjur

Näää!

Mina chiliplantor, som frösåddes i mars, började just ta sig riktigt ordentligt. Det är då det händer: spinnkvalstren invaderar! Än så länge ett ganska litet angrepp, men ni ser de ljusa fläckarna på bladen :o( Jag aldrig lyckats bli av med spinn, så jag är rädd att det bara är att ge upp och leta fram nya frön. Jag hoppas att det inte är för långt in på säsongen bara.

Ähum...

...lite mer träning krävs det kanske innan jag vågar ge mig ut runt hela Söder. 34.52 blev gårdagens tid på 5 km och jag kan väl inte påstå att jag är direkt nöjd. Men det var trevligt och vi klarade oss undan regnet.

Formtopp?

Min löpträning bedrivs med varierande intensitet och framgång. Men oavsett vilket, är det dags för en formkoll. Ikväll kommer vi att befinna oss här.

Vem satsar ni på - träningspigga svägerskan A, vinnarskallen och vännen U eller tävlingsinriktade hösäcken E (jag alltså)?

På begäran

Favvobrödet när jag inte riktigt har tid att baka är Det oknådade brödet från Annas mat:

25 g jäst
4 dl ljummet vatten
(gärna 1 msk honung)
1 tsk salt
8 dl vetemjöl
ca 1 dl solrosfrön

Smula jästen i en bunke. Lägg i salt och honung och rör ut i vattnet. Häll i mjöl och solrosfrön och arbeta ihop degen. Jäs under bakduk i 1-2 timmar. Tippa försiktigt ut degen på plåt. Värm ugnen till 250 grader och jäs bara degen under tiden som ugnen värms, ca 20 minuter. Grädda mitt i ugnen i 15 minuter, sänk sedan värmen till 125 grader och grädda i ytterligare 40-45 minuter.

Lättare kan det inte bli!

Gårdagens njutning:

Det är inte bara stress som är orsaken till min frånvaro här på bloggen. Jag ägnade tre av förra veckans kvällar åt att vara väldigt mycket i nuet. Klimax ser ni här ovan.

(För den händelse någon oinvigd läser detta: Ja, jag var på alla tre konserterna i Stockholm. Ja, jag ska gå på en till i sommar. Nej, jag är inte galen. Inte i Springsteen-sammanhang i alla fall...)

Det kör ihop sig

Ekolivet blir lite svårare under tidspress. På sistone har det varit lite stressigt, vilket bland annat har medfört att köpebrödet gjort sitt intåg i familjen igen. Egentligen inte till glädje för någon, men en nödvändighet för att livnära oss alla tills mamman hittar energi till ett storbak. Det enda positiva är väl att man får längta lite...