Karin funderar idag över om man som bekväm, medelålders resenär kan trivas med att tågluffa och om tågresandet har framtiden för sig. Själv kan jag inte komma på något trevligare sätt att resa. Man kan vara helt avkopplad eftersom man slipper hålla koll på vägen och trafiken. Man upplever omgivningarna och själva resandet på ett sätt som inte är möjligt i ett flygplan, ser landskapet förändras och komma nära inpå. Man reser bekvämare i en rymlig tågkupé.
Vi planerar redan nästa sommars tågsemester med Italien som mål. Jag längtar efter att uppleva resandet tillsammans med barnen - dra ner på tempot, läsa sagor och spela luffarschack medan tåget glider fram genom de skånska bokskogarna (Har ni sett det? Det är så vackert!). På vägen dit vill Lillasyster se Eiffeltornet och på hemvägen har Maken beställt en Wienerschnitzel. Det kallar jag att Resa.
Beredskapsodling
2 månader sedan
