Karin funderar idag över om man som bekväm, medelålders resenär kan trivas med att tågluffa och om tågresandet har framtiden för sig. Själv kan jag inte komma på något trevligare sätt att resa. Man kan vara helt avkopplad eftersom man slipper hålla koll på vägen och trafiken. Man upplever omgivningarna och själva resandet på ett sätt som inte är möjligt i ett flygplan, ser landskapet förändras och komma nära inpå. Man reser bekvämare i en rymlig tågkupé.
Vi planerar redan nästa sommars tågsemester med Italien som mål. Jag längtar efter att uppleva resandet tillsammans med barnen - dra ner på tempot, läsa sagor och spela luffarschack medan tåget glider fram genom de skånska bokskogarna (Har ni sett det? Det är så vackert!). På vägen dit vill Lillasyster se Eiffeltornet och på hemvägen har Maken beställt en Wienerschnitzel. Det kallar jag att Resa.
Välkommen 2024!
3 månader sedan
4 kommentarer:
Det låter ju skitkul!
Ska bli spännande att höra om :-)
I somras tågluffade vi Stockholm-Paris, Paris-Milano-Lavagna (nära Cinque terre och paradiset:)), Lavagna-Pisa-Florence, Florence-Bologna-Mûnchen-Köpenhamn-Stockholm. Det var väldigt trevligt men det var inte lika billigt som att flyga med Ryanair;( Vi var sent ute och om ni är tidigt ute och kan planera resan ganska noga innan så skall det var abilligare att köpa biljetter istället för att använda tågluffarkort. Kolla http://seat61.com/, en engelsk tågnörds bekännelser.
Vi åkte till Schweiz i somras, två vuxna (snart medelålders) och en 3 åring. Funkade väldigt bra. Natttåg Lund - Berlin, övernattning i Berlin och sedan nattåg Berlin Basel. I Schweiz finn sedan ett exeptionelt fint järnvägsnät som via övergångar till bergsbanor och liftsystem tar dig ända upp på alptopparna. Och så hem med nattåg Basel Köpenhamn.
Ååh, nu är jag ännu mer inspirerad!Lägger till Lavagna och schweiziska alptoppar på önskelistan. Tack ska ni ha!
Skicka en kommentar