Klimatkontot - maten igen

De två senaste veckorna har jag fört en översiktlig matdagbok, för att se om jag kan minska på köttkonsumtionen. Jag måste erkänna att jag är förvånad över resultatet. Jag har kommit ner till ungefär 300-400 g kött per vecka - och det var inte ens svårt! Fisk har ersatt en del av köttet, men framför allt har jag minskat på andelen kött i soppor och grytor. Om man ser till att fylla ut med bönor och rotsaker, så räcker det bra att använda köttet som smaksättare. Till exempel i Toskansk bönsoppa (som förstås kan göras vegetarisk om man vill).

Just nu har vår matplanering övergått i projekt Tömma frysen, så vi får se vad som hamnar på matsedeln framöver. Ambitionen är att underlätta den nödvändiga avfrostningen och skjuta upp storhandlingen ett par veckor till. Idag blev det latmanspizza med hjälp av bortglömda tortillas, ost från frysen och det sista av den fantastiska getmjölksfetan från Jämtland som inhandlades på förra helgens julmarknad, kompletterat med tomatsås och färska ekotomater.

Visioner

Vår bostadsrättsförening har en mycket dedikerad ordförande. Det bästa är att hon också är miljöintresserad och just nu är engagerad i att undersöka möjligheterna att installera solfångare på taken och avfallskvarnar i köken för att låta matavfallet bli biogas. Jag lovade på stående fot att medverka i den blivande miljögruppen, så nu måste jag börja läsa på om statliga bidrag till solfångare, installationskostnader och individuell vattenmätning. Härligt!

Stockholm 21 november 2009

I say no more.

Foto: eget

Var är nödbromsen?

Vi måste dra. Nu.

Julklappar

Nu är julklappsinköpen påbörjade. Budade hem nattlinnen och klänningar till tjejerna på Tradera i helgen, och ska leta fram och packa in min gamla kikare. Vem sa att julklappar måste vara nyköpta? Döttrarna vill gärna ha paket, men har egentligen inga långa önskelistor. Storasyster vill ha en elgitarr, annars pressar de mest fram några saker bara för att det är så roligt att skriva den där listan.



Så vi tar det lugnt.

Dagens irritationsmoment

Varför envisas brevbäraren med att, vecka efter vecka, stoppa ner en massa reklamblad för klockor, julskinka och tyska kvalitetskök i vår brevlåda som är märkt med "Ingen reklam, tack"?

Varför byter Arla förpackningar för ekomjölk och -fil, från de smidiga fyrkantiga paketen till ryggåsförpackningar som i undersökningar visat sig vara svårare att tömma , som är svårplacerade i kylen och hopplösa att platta till i soporna?

Tror jag måste maila lite...




Uppdatering: Det går att rösta om de nya förpackningarna på arlas webbplats. Gör det du också!

Höst i trädgården

Bara för att minnas att himlen ibland är blå även i november.

Foto: eget

Frestelser

Det var ganska lätt att välja klimatsmart lunch på dagens utbildning. Både vego och viltkött att välja på. Värre var det med alla smaskiga chokladbakverk till eftermiddagskaffet. Vågade inte fråga om det var eko - visste att jag inte kunde avstå...

Foto: TV4

Vegomiddag

Jag lyckades få maken att skriva ner receptet på gårdagens lyckade lasagne, väl värd att prova:

Lasagne med linser
4 port

4 vitlöksklyftor
soltorkade tomater
en liten skvätt balsamvinäger
500 g krossade tomater
1 grönsaksbuljongtärning
2-3 msk pesto
1,5 dl röda linser
2-3 dl vatten
2-3 msk tomatpuré
2,5 dl matlagningsgrädde
1 msk honung
oregano, basilika, rosmarin
salt & peppar

1 aubergine
1 zucchini
1 rödlök
200 g fetaost

lasagneplattor
riven ost av valfri sort

Skiva aubergine och zucchini på längden. Salta och peppra rikligt och stek i generöst med olja. Lägg åt sidan.

Fräs hackad vitlök i olja, tillsätt soltorkade tomater och balsamvinäger och låt det koka in lite. Häll på krossade tomater, buljongtärning, kryddor, honung, pesto, linser och vatten. Låt puttra tills linserna är mjuka, ca 15-20 min. Tillsätt grädde och tomatpuré och koka några minuter till.

Varva sås, lasagneplattor, stekta grönsaker, skivad rödlök och fetaost i en ugnsform. Avsluta med ett lager sås och toppa med riven ost. Gratinera i ugnen ca 30 min.


Maken hälsar att receptet är ungefärligt och bör anpassas efter egna preferenser när det gäller smak och konsistens. Samt gärna avnjutas i sällskap med ett glas rött ekovin.

Klimatkontot del 2 - maten

Jag är inte längre den utpräglade köttälskare som jag var förr. Det fanns en tid då pepparstek och grillad biff stod högt på min matlista, men numera tycker jag faktiskt att sådan mat lätt blir ganska trist. Men därifrån till att äta helvegetariskt är steget fortfarande långt, särskilt som familjen är svårimponerad när det kommer till vegomat. Vi äter en hel del köttfärs, korv, bacon och kyckling och vill även gärna krydda till grönsaksrätterna med något animaliskt, som bacon i broccoligratängen och isterband i bönsoppan.

Det här är en stor anledning till att koldioxidutsläppet från mat blir så högt som 1,7 ton i min Klimatkontoberäkning. Det baseras på att vi äter både nöt- och fläskkött 4-6 gånger per vecka, och det blir det nog lätt med tanke på att det är 100 grams-portioner som räknas. En minskning av detta till 1-3 portioner per vecka skulle ge minskade utsläpp motsvarande 0,4 ton.

Andra poster som ger utslag är mejeriprodukter och kaffe/te. En minskning av mejeriprodukter från 400 till 200 gram per dag skulle minska utsläppen med 0,1 ton koldioxid och lika mycket till om jag nöjer mig med en kopp kaffe eller te per dag. Här ska erkännas att jag inte vet exakt hur mycket jag får i mig per dag. Men morgonkaffet är inte förhandlingsbart i dagsläget!

Rester blir det däremot inte många hos oss, i alla fall inte som vi slänger. Middagsrester blir alltid matlåda och jag är barnsligt road av att hitta på sätt att ta till vara andra rester. Förbättringspotentialen här består i att hitta möjligheter att ta hand om de mer udda resterna av wasabi, lime och pesto.

Åtgärder:

• Minska köttmåltiderna med målet att komma ner till 6 fläsk- eller nötköttsmåltider per vecka.
• Kontrollera mängden mejeriprodukter. Minska på smör och ost.
• Öka antalet vegetariska rätter. Även försöka hitta barnvänliga alternativ.
• Minimera andelen mat som slängs.

Nu ska jag hålla noggrann koll på matsedeln ett tag för att få grepp om det här. Det passar sällsynt bra att börja idag när vi avnjutit ett toppnummer i makens vegorepertoar: lasagne med zucchini, aubergine och feta. Just nu sitter jag bara och jäser...

Lyxshopping

Jag älskar Spisa Ribb och blev lycklig när jag fick tag i det här fina smycket hos Florin. Återbruk när det är som bäst! Den chansen ville jag inte missa, så istället för att hinta jultomten gjorde jag slag i saken själv.

Fast Berså är ju också väldigt fin...

En liten skatt

har jag fått av svärmor:

Förstår ni hur söt maken måste ha varit i den här "indiandräkten" som hans mormor virkade på 70-talet? Den finns inte kvar, men i somras lekte döttrarna med tillhörande yxa och pilkoger tillverkat av gammelmorfar.

Och det var ännu mer:

I Nytt på kakfatet från 1953 kan man läsa att "de flesta husmödrar gör sitt veckobak på fredagar" och att det är "de ofyllda goda längderna som utgör stommen i veckobaket".

Bäst att flexa ut tidigt på fredag...

Mer om transporter: bilen

Jag tänkte utveckla tankarna lite kring bilen. Beräkningen på Klimatkontot bygger på att vi i genomsnitt har kört 520 mil/år. Vi har tre kategorier av biltransporter:

• Praktiska ärenden. Storhandling, inköp av skrymmande saker, skjutsa barnen till aktiviteter.
• Utflykter. Åka till landet, utflykter till Kolmården, Julita etc.
• Långresor. Semesterresor inom Sverige, hälsa på morfar i Småland.

De korta resorna är de som förefaller mest onödiga. Ofta är det relativt lätt att hitta alternativa transportsätt för denna kategori. De sker främst av bekvämlighet och det är lätt att välja bilen slentrianmässigt. Som Koldioxidexperiment påpekar i kommentaren till föregående transportinlägg, eliminerar biltransporten den klimatnytta som kloka val eventuellt ger i mataffären. Samtidigt innebär det en rejäl ansträngning att släpa hem IKEA-möbler på tunnelbana och buss. Och storhandling med cykel i novemberregnet kräver enorm viljestyrka. Samt inköp av cykelvagn.

Till landet kan vi inte ta oss utan bilen. Det är ca 6 km till närmaste busshållplats och det blir orimligt med små barn och packning. Vi vill också gärna åka på utflykter ibland, även om vi försöker tänka på att kombinera dessa med de längre resorna för att minimera körsträckan.

När det gäller långresorna, är det också bekvämligheten som gör att vi ofta väljer bilen. Man kan ha mycket packning med sig och tar sig lätt till flera ställen. Men många av dessa resor skulle kunna bytas mot andra färdsätt.

Summa summarum är vi inte redo att helt sluta åka bil, men vi kan absolut minska på det. För att få ner utsläppen till 0,4 ton koldioxid, vilket jag ser som ett realistiskt delmål, kan vi köra 300 mil/år.

Åtgärder:

• Byta långresorna mot tåg. Har redan bokat tågbiljetter för jullovsresan till morfar, så där spar vi 90 mil direkt.
• Minimera de korta resorna. Kombinera flera ärenden. Välja cykel eller kollektivtrafik i möjligaste mån. Gör vi i ganska stor utsträckning redan, men vi kan nog bli ännu bättre på det.
• Utflyktsresorna är svårast, men samma sak gäller förstås här: Planera resorna, försöka hitta alternativa färdsätt.

För att följa upp måste jag hålla noggrannare koll på mätarställning och bränsleförbrukning. Idag står mätaren på 73841 km och om ett år får den alltså inte gå över 76841. Jag återkommer med uppföljning.

Rester

Idag behövde vi rensa kylen. Mjölken var tre dagar gammal och filen fyra. Äppelmoset hade varit framme väl länge och osten hade sett bättre dagar. Så vad göra? Att slänga mat tycker jag som bekant inte om.

Man får strunta i den välplanerade matsedeln och improvisera lite. Eftersom tre fjärdedelar av familjen var hemma på grund av VAB så var lunchvalet givet: pannkaka gjorde av med det mesta av mjölken och emottogs med ovationer till och med av sjuklingen. Resten av mjölken gick åt till brödet som numera är standard vid utflykter. Filen och äppelmoset trivdes bra ihop med sista valnötterna i mitt senaste favoritbröd som jag, på tal om rester, gärna äter med kall kokt potatis och lite kaviar. Och eftersom torsdagar innebär gymnastik och sen hemkomst för storasyster, så passade det bra att lägga osten på varma mackor till kvällsmat.

Menyn kunde kanske ha varit nyttigare, men vi är mätta och glada och ingenting åkte i soporna.

Klimatkontot del 1 - transporter

Det är som sagt inte lätt att få fram korrekta siffror för vilken klimatpåverkan mina olika vanor har. Jag har ibland svårt att uppskatta vilka värden jag ska mata in. Hur många minuter duschar jag varje dag? Och för hur mycket köper jag kroppsvårds- och skönhetsprodukter varje år? Funktionen Minska min klimatpåverkan ger inte heller den tydliga vägledning jag skulle vilja ha.

Men någonstans måste man ju börja. Jag får gå igenom klimatkontot steg för steg och kartlägga varje område samtidigt som jag försöker hitta de åtgärder som kan minska klimatpåverkan. Vi börjar med transporter:

Av 1,5 ton koldoxid för resor står flygresor för 0,8 ton. En stor andel av mina totala utsläpp med tanke på att jag inte flyger särskilt mycket. Jag vill gärna minska den här siffran ytterligare och det borde kanske vara enkelt eftersom jag inte ens gillar att flyga. Jag uppskattar visserligen lata semesterveckor vid Medelhavet, men det kan med lite planering och tålamod vara genomförbart med tåg. Svårare är det med långresor. Jag har inget behov av att åka till Thailand varje år, men jag drömmer fortfarande om att en gång se Maldiverna (just en sådan resa förefaller oförlåtlig eftersom jag då direkt påskyndar resmålets utplåning) och att gå på en Springsteen-konsert i New Jersey. En enda tur- och returresa till USA motsvarar ungefär 2 ton koldioxid (den siffran varierar också beroende på vilket beräkningsverktyg man använder), alltså mer än hela årsbudgeten. Kan man överhuvudtaget unna sig någonting sådant?

Den andra stora posten på transportkontot är förstås bilen som motsvarar 0,6 ton koldioxid. Den traditionella Volvo-kombin rymmer de gigantiska kassarna från månadshandlingen, tar oss till landet på sommaren och ibland till morfar i Småland. Den går på bensin, är inte det minsta miljövänlig och dessutom dyr i drift, men är också bekväm, pålitlig och trygg. Jag har funderat på bilpool, men ännu är bilägandet inte förhandlingsbart för alla familjemedlemmar. Att köpa en ny bil för att få en miljöbil känns inte heller som ett alternativ. Vi försöker använda den så lite som möjligt, planera resorna och använda allmänna kommunikationer så långt det är praktiskt. Om vi jobbar lite hårdare på den linjen kan vi kanske få ner utsläppen till 0,4 ton, men mindre än så tror jag är svårt att klara med egen bil.

Övriga transporter består huvudsakligen av buss och tunnelbana och är ganska marginella, även under vintersäsongen när jag använder dem för jobbresorna varje dag.

Mål
Första målet för kategorin transporter är att få ner bilutsläppen till 0,4 ton. Hur jag ska se på flygresor måste jag fundera på. Tar tacksamt emot kloka tankar i frågan!

Struktur

Okej, jag utlovade bättre koll på min miljöpåverkan. De olika beräkningsverktyg som finns på internet är inte fullgoda hjälpmedel, men de ger i alla fall en liten hint om vilken miljöbelastning man ger upphov till och var förbättringsområdena finns. Jag har valt att använda Klimatkontot för att börja kartlägga mina största miljöbovar och här är det ocensurerade resultatet (offentlig konsumtion inte inräknad):


Boende 1,5 ton koldioxid

Resor 1,5 ton koldioxid

Mat 1,7 ton koldioxid

Övrigt 0,1 ton koldioxid

Totalt 4,8 ton koldioxid

Ganska jämnt fördelad belastning alltså och klar förbättringspotential eftersom hållbar nivå ligger på ca 1,5 ton koldioxid.

Fortsättning följer...

Nytt bröd igen

Vi hade en väldigt trevlig Allhelgonahelg. Långledigt, söta spöken, lövsparkande och Muminbio. Dessutom trivsamt mat och prat i goda vänners lag, med bland annat test av ett nytt bröd-till-maten-recept som tydligen gick hem eftersom jag blev ombedd att dela med mig av det. Lättbakat var det också!

Så här kommer länken till Sofies Dinkelbaguetter.