Äntligen!

Nu är cykelsäsongen igång på allvar. Jag har turen att ha precis lagom lång cykelväg till jobbet och den här tiden är det härligt att se hur träden börjar skifta i ljusgrönt, vitsipporna slår ut och kolonistugornas fönsterluckor tas ner. Ännu bättre blir det på sommaren när bilarna är färre, staden är stilla och de enda som rör sig på Skeppsbron är några stackars jetlaggade japanska turister som fotograferar slottet i morgonsol. Sedan brukar jag orka hålla igång cyklandet fram till oktober ungefär innan det blir för kallt och mörkt. Vintercykling är inget för mig, det ska vara lite behagligt också.

I år kommer cyklandet vara lite mer utmaning. Jag är en obotlig tävlingsmänniska och kan förstås inte låta bli att försöka vinna över mig själv på väg till jobbet. I går monterade jag på en cykeldator, så nu kan jag hålla koll på snitthastighet, sträcka och tid. Under bra förhållanden hinner jag till jobbet på lite drygt 30 minuter, målet kanske kan vara 25 minuter innan säsongen är slut...

Undrar om jag kommer att ångra att jag skrev det här?