När jag inte pimplar vin...

Jag har ett nytt delmål för vårens träning. Vårruset satsar ekologiskt! Finns det någon tvekan då?

Vilka är med?

Bild: Aftonbladet

Vin

Hade vägarna förbi Systembolaget idag och dessutom lite tid att spankulera runt och kika efter nya, oprövade kort. Att finna sådana är nu inte särskilt svårt eftersom vi är tämligen fast i box-träsket ("jamen det är ju så praktiskt när man bara vill ta ett glas") och urvalet av ekologiska viner i box väldigt begränsat.

Men nu slog jag mig lös på tre flaskor istället för att få prova lite nytt. Det finns ju faktiskt ganska många sorter på flaska och en hel del av dem är europeiska om man vill väga in transportaspekten - eller helt enkelt gillar spanska viner. Dagens val blev dessa:

Om en vecka kommer spanska KRAV-märkta nyheten Gosa att öka variationen i sortimentet. Och en box kan ju vara praktiskt att ha hemma...

Idag skickar jag er vidare

till Köpstoppsbloggen där Ivan skrivit ett gästinlägg om tid och konsumtion:

"nöjeskonsumtion tar enormt mycket tid i anspråk. Att läsa på om trender, resa till och från köpcentra eller turistmål, leta, klämma, känna, tveka. Stå i kassakö eller biljettkö. Packa upp, slänga emballage. Använda. Rengöra, underhålla, felsöka och reparera. Sortera, hålla ordning och stuva undan. Slänga, sälja eller ge bort."

Läs mer här.

Tåg

Jag uppskattar mycket att resa med "långlångtåg", som döttrarna kallar det. Tågstationer ger mig känslan att stå inför ett äventyr och ombord på tåget känner man verkligen att man reser.

Idag leder äventyret till Uppsala. Man får njuta av det lilla.

Dagens klimatevenemang

Resande är verkligen ett hett ämne. De flesta av oss reser långt mycket mer än tidigare generationer gjort. Resande är förströelse, avkoppling, stimulans och upplevelser. Framför allt är det en självklarhet - lyssna bara vid fikabordet på jobbet. Då är det lätt att vilja blunda för konsekvenserna. Att avstå från resor är en svår uppoffring.

Men finns det alternativ? Idag diskuterar man Hemester kl. 18-20 på Ekoteket i Kulturhuset.

Klimatsmart genväg

Den här soppan är en enkel vegofavorit som funkar bra hektiska vardagar:

Tomatsoppa med tortelloni
4 port.

500 g krossade tomater
8 dl vatten
en halv gul lök
2-3 vitlöksklyftor
2 tärningar grönsaksbuljong
1 dl vispgrädde
basilika
salt, peppar
en gnutta socker
olivolja till stekning

färsk, fylld pasta

Hacka löken och vitlöken. Fräs i olivolja tills löken är genomskinlig. Tillsätt tomater, vatten och buljongtärning. Koka några minuter. Smaka av med socker, salt, peppar och basilika. Runda slutligen av med grädde. Servera med nykokt fylld pasta. Vi väljer gärna färsk tortelloni med spenat och ricotta.

Avkopplande arbete

Jag fick förmånen att avsluta arbetsveckan med konferens på Hasseluddens Yasuragi. Mycket behagligt att kombinera välbehövlig träning med avkopplande varma bad och trevligt umgänge med kollegor. Ett stort plus var den rikliga tillgången på ekologiska alternativ till frukost och ett jättefat med smaskigt ekologiskt hälsogodis i konferenslokalen. Sånt gillar vi!

Ett helt år

Hoppsan. Ett helt år har bloggen överlevt! Och trots att jag varken är den flitigaste eller klokaste skribenten är ni några tappra själar som läser. Hurra för er!

Jag har funderat en del på om jag ska fortsätta blogga. Utöver familjen och jobbet har jag skaffat mig en ny fritidssysselsättning i form av högskolestudier. Bland annat tänkte jag ta några poäng i miljövetenskap för att få lite mer på fötterna i de här frågorna. Dessutom har jag i ett svagt ögonblick gått med på att göra en Tjejklassiker och just insett att det inte är så väldigt långt till Vansbrosimmet i juli. Med bland annat en personlig tränare i sällskapet vill det väl till att lägga upp en hyfsad seriös träning... Jag orkar helt enkelt inte lägga så mycket tid på varken tänkande, research eller skrivande på bloggen som jag skulle vilja. Å andra sidan gillar jag att ha ett forum för mer eller mindre strukturerade funderingar. Att kunna tänka högt lite. Och jag är väldigt glad över den bloggvärld som ger mig nya insikter, klokheter och bekantskaper.

Jag funderar nog lite till, men ge mig gärna lite input. Jag är nyfiken: Varför läser ni här egentligen? Vad är intressant? Och vad är alldeles väldigt ointressant?

Lite vemodigt

är det allt när det börjar töa. Det är ju knappt man vågar säga det högt längre, men det är en fantastisk vinter vi haft i år! Längdåkare utanför fönstret mitt i förorten, sönderkörda pulkor och stundtals nästan insnöade. Underbart! Jag hoppas det finns en möjlighet att vi ska få uppleva det i en framtid också.

Äggtips, någon?

Barnen gillar att börja dagen med kokta ägg. Fast bara vitan. Så nu undrar jag, som inte alltid är lika äggsugen på morgonen:

Vad kan man hitta på för att ta vara på ett par kokta äggulor?

Dagens glädje

Ibland möter man godhet i de mest oväntade sammanhang. 

Jag är överrumplad.
Och tacksam.

Mental målbild

Just idag känns löpsäsongen långt borta. Foten har kommit fram ur paketet, men träningen är för tillfället inriktad på att återfå vanliga funktioner som att få alla tår att nudda golvet samtidigt. Svårare än man kan tro.

Men i augusti ska jag vara här. Så det så.

Dagens rester

Om man till söndagmiddag äter spenat- och potatisgratäng med fetaost, så får man ungefär 1/3 av fetaosten över. Då kan man blanda den med lite creme fraiche, finhacka överbliven rödlök och lägga alltsammans på lämplig brödbit. Vips har man förgyllt måndagens middag med en liten förrätt.

En pysslig helg

Sedan drygt två veckor tillbaka har jag ena foten välpaketerad efter en mindre operation. Inget särskilt komplicerat, men jag kan inte stödja ordentligt på foten och är beordrad att ha den i högläge. Med andra ord är jag inte särskilt rörlig och utomhusaktiviteter är inte att tänka på, så det gäller att sysselsätta sig stillasittande och man kan ju inte bara surfa. Fröken Fräken hävdar bestämt att alla kan pyssla och Stina friskade upp mina minnen av kreativa potatistryck i vår gemensamma ungdom. Och ser man på, lite inspiration infann sig! Så i helgen har vi pysslat och återbrukat - på vår nivå ;)

Restgarnsprojektet har slutförts och packats ner för att skickas till ett nytillskott i vänkretsen.

Men jag hade fortfarande högvis med restgarn och behövde ett nytt stickprojekt för att hålla mig vaken framför tv:n. Dockis behövde en varm tröja enligt lillasyster. Så tjocktröja i dockstorlek blev det, kompletterad med halsduk för att träna på det där med virkningen. Gjort på känn och kanske inte det mest genomarbetade, men Dockis ser ut att hålla sig varm i alla fall.

                             

Förra helgens kalas efterlämnade i vanlig ordning en hel del material. Nu har tjejerna har sett till att Barbie & Co har fått nya regnsäkra kläder:

Och så kunde vi ju inte låta bli att leka lite med marsipanen som blev över från fasters fantastiska födelsedagstårta:

Dagens boktips

Den här boken fick lillasyster i julklapp av mormor. Vad händer med jorden? av Grethe Rottböll och Sarah Sheppard.

Mycket trevlig bok som vi gillar allihop! Den tar kortfattat upp olika miljöproblem, beskriver enkelt negativa konsekvenser av biltransporter, sophantering, konsumtion etc. och ger exempel på hur man kan göra istället. Utmärkt underlag för en diskussion om miljöfrågor med förskolebarn. Tjejerna är numera väldigt bra på att släcka onödiga lampor och jag får nästan be om lov att tända när jag vill sticka framför tv:n på kvällarna. Det kan visserligen ha spelat in att man i boken jämför den årliga ekonomiska besparingen av sänkt inomhustemperatur med 10 biobesök... Men för all del, ekonomiska incitament är inte att förakta!

Låna den här.

Uselt Arla!

Det är tydligen fler än jag som reagerat mot Arlas nya förpackningar, eftersom de nu ser sig tvungna att lägga upp frågor och svar om den nya förpackningen och en instruktion för hur man ska vika paketet för att få ut de uppskattningsvis 5 % fil eller yoghurt som annars går till spillo (eftersom det är Arlas egna uppgifter, kan man kanske misstänka att siffran är lågt räknad och att det verkliga svinnet kan uppgå till betydligt mer), samt starta en tävling om hur man tömmer förpackningen på mest effektiva och kreativa sätt.

Att på detta sätt försöka återupprätta sin kantstötta miljöimage, kan inte uppfattas som något annat än pinsamt. Takåsförpackningen blir inte ett dugg lättare att transportera, tömma, rengöra eller förvara för att jag har fått en fullständig vikguide och glada tips om hur jag kan dela förpackningen och lägga flingorna direkt i. Lägg därtill att förpackningen är svåröppnad och varianten utan plastkork (som rent materialmässigt har en något mindre miljöpåverkan och används främst till de ekologiska produkterna) avsevärt kladdig. Det är varken konsumentvänligt eller miljövänligt.

Ge mig tillbaka tegelstensförpackningen!

Elförbrukningen

Jag har fortfarande inte lyckats precisera ett mätbart mål för vår elförbrukning. Enligt E.ON ligger normalförbrukningen för en genomsnittslägenhet på 250 kWh per månad, men då framgår varken lägenhetens storlek eller hur många som bor där. Johan hade i en kommentar till det här inlägget hittat siffran 500 kWh för en familj, vilket inte alls förefaller orimligt med tanke på vår förbrukning i december.

Tills vidare får jag kanske nöja mig med att följa upp elförbrukningen regelbundet och helt enkelt se hur låg vi kan få den. Det här är något av vad vi gör:

• Släcker alla onödiga lampor. Här är barnen mycket engagerade - mer om det senare.
• Drar ur laddaren till datorn (jag antar att den drar el även när den är avstängd liksom alla andra laddare - någon som vet?).
• Planerar så vi kan tumla mycket tvätt samtidigt (nej, vi har inte lyckats sluta tumla helt).
• Handdiskar, vi äger ingen diskmaskin.
• Tvättar fulla maskiner.
• Drar ner temperaturen på värmegolvet. Enligt familjens elektriker tar det för lång tid att få tillbaka värmen för att det ska vara meningsfullt att stänga av under kortare tider.
• Utnyttjar eftervärme - maken stänger alltid av plattan när pastavattnet kokat upp, pastan blir klar ändå.

Ge mig fler idéer! Vad gör du för att spara el?

Apropå återbruk

Jag har sagt det förut: ett av de roligaste sätten att konsumera hållbart är att köpa kläder sydda av återanvänt material. Den här gången var det min tur att få en solig kjol:

Kan man bli annat än glad av den?

Vad jag önskar att jag kunde

Jag har en last. Den stavas Pysselbloggar. Jag älskar att surfa runt bland alla de pyssliga bloggar och sidor som finns på nätet, beundra dessa människors kreativitet och drömma om att jag också skulle kunna pyssla till fina och användbara saker. Särskilt bra tycker jag om återbrukspyssel, det är fantastiskt med folk som kan hitta nya användningsområden för saker som är på vippen att klassas som rent skräp. Jag menar, titta bara vad man kan göra av gamla plastpåsar. Tyvärr kommer jag aldrig på de där idéerna när jag står där med det lämpliga materialet, och inte kan jag virka heller... Mitt återbruk sträcker sig till att sticka sockor av restgarner efter färdiga mönster.

Om jag vore kvalificerad skulle jag vara sugen på att gå Stinas & Stinas pysselkurs, men eftersom jag förmodligen inte ens skulle förstå terminologin är det nog bäst att avstå. Jag planerar att ägna sena kvällar åt statsvetenskaplig begreppsapparat istället. Det kan säkert vara kreativt på sitt sätt...

Idag har vi för ovanlighetens skull pysslat. Jag säger inte vilka jag har gjort...

Idag...

har jag varit mamma i 6 år. Bästaste åren!
Och svåraste. Jag är fortfarande inte riktigt säker på hur man gör..

Min älskade viljestarka unge.

På begäran firar vi med semlor och broccolisoppa!

Vi jobbar på

Bloggen lever lite på undantag just nu. Det beror på att:

1. Barnen tycker att mamma sitter för mycket vid datorn. De har rätt.
2. Det är högsäsong på jobbet och jag har väldigt lite energi över till att formulera mig om någonting annat. Och jag har inte tänkt börja blogga om mitt jobb - om det inte handlar om miljö vill säga.

Däremot funderar jag fortfarande över klimatbelastningen från vårt boende och jobbar vidare på mitt nyårslöfte. Maken har tagit för vana att stänga av elementet i sovrummet på morgnarna, så att det inte står på i onödan när vi är på jobbet. Min uppgift är att göra samma sak med värmegolvet i badrummet, men jag är inte lika bra på att komma ihåg det. Ska höra med familjens elektriker om det går att koppla timer istället. Fler värmekällor vill vi inte stänga av, vill inte att det ska vara utkylt när vi kommer hem.

När det gäller förbrukningen av hushållsel finns det lite att jobba med. Enligt E.ON ligger normalförbrukningen för hushållsel samt tvätt och tork i en genomsnittlig lägenhet på 250 kWh per månad. Som jag befarade sköt elförbrukningen i höjden under december månad, 418 kWh landade vi på och främst får vi nog skylla på den extra belysningen. Dels fler ljuskällor, dels ökad användning eftersom vi varit hemma mer. Men nu är julstjärnor och ljusstakar undanstädade och jag försöker bli bättre på att släcka onödiga lampor.

Idag gjorde jag också ett försök att nyttja elen effektivare genom att göra ett storbak när jag ändå hade ugnen igång. Det ska enligt Energirådgivningen vara effektivare, så länge ugnen inte står tom mer än 30 minuter. Hmm, man kan väl säga att jag kunde planerat jästiderna lite bättre, men nästa gång så.. Vi fick i alla fall fylla frysen med linfrölimpor, tekakor, brysselkex, drömmar och Hannas goda grahamsrutor:

Lata grahamsrutor

50 g jäst
5 dl ljummet vatten (37grader)
25 g smör
1½ tsk salt
2 msk honung eller sirap
250 g Kesella lätt (eller knappt 2 dl filmjölk)
2 dl grahamsmjöl
12-13 dl vetemjöl
ev
Byt ut 1-1½ dl vetemjöl mot krossade linfrön och/eller solrosfrön
Krydda med 1-2 tsk anis och/eller fänkål alternativt med 1-2 msk Brödkryddor.


Smula jästen i en bunke, rör om tills jästen löst sig. Tillsätt rumsvarmt smör, salt, honung, kesella, (och kryddorna) och det mesta av mjölet. Arbeta degen smidig och jäs sedan under bakduk i ca 40 minuter.


Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp degen på bakplåtspapper i en långpanna. Strö över grahamsmjöl och platta ut degen så att det täcker plåten. Skär degen i rutor med en vass kniv. Låt degen jäsa övertäckt i ca 20 minuter.


Grädda i mitten av ugnen i ca 15 minuter. Låt brödet svalna på galler under bakduk.

Nu är glada julen slut...

Det finns en gräns för hur mycket julgodis och pepparkakor man kan sätta i sig och julgransplundring är nog ett av de trevligaste sätten att göra av med rester på. Man får umgås med stora och små vänner, får hjälp att plocka bort julpynt (i alla fall det ätliga) och bli av med den barrande grannen, samtidigt som gästerna ser till att vi slipper äta knäck till påsk och fira midsommar med glögg (vilket makens morfar gärna gjorde, men om det var en smaksak eller brist på julgransplundring är lite oklart). Vi är ytterst tacksamma mot alla deltagare i denna trevliga tradition!

Än finns det tid om ni inte hunnit dansa ut julen. Tjugondedag Knut inträffar inte förrän på onsdag och man kan inte få för många tillfällen att förgylla vardagen i januari.

Skeptikerna och jag

Så har vi äntligen haft lite riktig vinter i Stockholmstrakten och genast kommer skepsisen fram:

"Så var det med klimatförändringarna!"

- Suck...


...och inte kan jag ta det lite lättsamt heller, utan går genast i försvar och börjar argumentera emot.

- Dubbelsuck!

Jullovsslut

Tillbaka från nyårsresan till småland konstaterar jag att det finns en hel del att läsa i kapp bland bloggar och kommentarer, men jag återkommer till det. Vi har njutit den sista jullovsdagen på Östermalms IP och nu ska jag mysa med julklappste och TV-deckare.

Ekokläder

HM kommer med fler plagg i ekologisk bomull till våren. Man har märkt upp dem med gröna prickar så det är lättare att hitta dem i katalogen. Tyvärr ser markeringen likadan ut oavsett om plaggen innehåller 95 % ekologiskt material eller bara 50 %, endast en mikroskopiskt liten text skiljer dem åt. Den konspiratoriskt lagde kan misstänka att HM inte vill att vi ska titta så noga… Men jag tänker ta fram förstoringsglaset och välja att bli glad över att det dyker upp fler prisvärda och lättillgängliga ekokläder!

I´m on! Ett slags nyårslöfte.

Bondjäntan rivstartar det nya året med en systematisk och ambitiös genomgång av miljömässiga förbättringsområden. Självklart hakar jag på! Det är dags att fortsätta den genomgång av familjens Klimatkonto som jag påbörjade i höstas. Nästa steg är även för oss att gå igenom bostadens miljöbelastning.

Boendet står för 1,5 ton koldioxid, men i det här fallet upplever jag Klimatkontots beräkning som mer trubbig än någonsin. Hela belastningen kommer från uppvärmning, vilken är fjärrvärme och som vi kan påverka ytterst marginellt. Vi borde bli bättre på att dra ner värmen när vi reser bort och när vi har gäster (då blir det varmt och gott ändå), men annars är det svårt. Jag önskar att det fanns möjlighet att finreglera termostaterna och att man kunde ställa in dem med timer för att anpassa värmen bättre till nätter och jobbtider, men vet inte om det är möjligt i lägenhet.

Det är märkligt att Klimatkontot inte räknar vår stora varmvattenförbrukning som någon ytterligare klimatbelastning. Här har jag nämligen ett av mina riktigt dåliga miljösamveten. Vi gillar alla långa och varma duschar, och vi har en förkärlek för att snabbdiska under rinnande varmt vatten. Det kan ju inte vara miljövänligt? Min ambition är att övergå till att diska i balja, men duscharna har jag svårt att avstå från.

Vår elförbrukning ger inte heller utslag, vilket förmodligen beror på att vi har Bra Miljöval-el. Det betyder förstås inte att det saknas förbättringspotential. Jag vet inte hur mycket som är normalt, men vi ligger på en elförbrukning på omkring 280 kWh per månad - förmodligen mer nu med julbelysning. Vi byter successivt till lågenergilampor, men kunde vara bättre på att släcka i rum där vi inte befinner oss. Frysen är äntligen avfrostad och vi ska se till att hålla den så i fortsättningen. Maken är bra på att använda eftervärmen på spisen, men jag kunde planera mitt bakande bättre och göra flera saker på en gång. Limpor, bullar och hallongrottor kan väl bara bli en succé? Värmegolvet i badrummet är mysigt, men förmodligen en stor bov.Tvättmaskinen går ofta men är för det mesta full, problemet är udda färger och material då maskinen inte alltid blir så välfylld. Det mesta hängtorkas, men sängkläder och frotté tumlas - dels av utrymmesskäl och dels på grund av min svaghet för fluffiga handdukar. Hur gör ni andra med den skrymmande tvätten, lakan i hela badrummet?

Det finns en del att fundera på. Jag börjar med att vaska fram några ambitioner inför 2010:

• Sluta diska under rinnande vatten.
• Släcka lamporna.
• Minska elförbrukningen till  - ja, vad är rimligt??

Latmaskens nya år

Om man ska ha lunchgäster på nyårsdagen och inte är synnerligen välförberedd, kan jag varmt rekommendera en gammal favorit. Som tillbehör eller enbart med gott pålägg. Minimal arbetsinsats!

Gott Nytt År på er!

Ut med det gamla

Är det bara jag som får en obetvinglig lust att rensa, sortera och organisera så här års? Det är nånting med att börja på ett nytt år som gör att det passar så bra att sortera ut gammalt och skapa nya rutiner. Jag har en tendens att spara på lite för mycket papper eftersom jag har svårt att bestämma mig för vad som är viktigt att ha kvar. Dessutom tänker jag ofta att jag vill läsa saker en gång till, lite senare - och så blir de liggande och nya papper som jag måste läsa dyker upp… Egentligen skulle jag vilja bli mer effektiv och bättre på att ordna mina papper mer strukturerat, men hittills är mitt sätt att minska antalet papper som ligger och skräpar att helt enkelt minska inflödet - och spara några träd på köpet. Man kan slippa ganska många papper:

 

•   Autogiro eller e-faktura till så många räkningar som möjligt 
•  Tacka nej till kontoutdrag på papper om din bank inte redan tagit bort det 
•  Nej till direktadresserad reklam. Kan du göra här. 
• Självklart "Nej tack till reklam" på brevlådan 
• Elektroniskt årsbesked från CSN
• Tacka nej till utskick från kundklubbar och butiker där man inte längre är kund eller be att få utskicken via mail 
• Avbeställ telefonkatalogen om du bor i villa

Bra jobbat!

DN igår: Stockholm misslyckas med att nå majoriteten av de 15 övergripande miljömål riksdagen satt upp till 2011 och det enda mål man klarar beror tydligen på gynsamma förutsättningar (läs: ren tur). Länsstyrelsen försvarar sig med att "riksdagen beslutat om en hög ambitionsnivå" och att det är bra att man kommit en bit på väg.

Skönt att veta att ambitionerna är höga....

Dagens dummaste

Arlanda express som kallar sina julpriser för klimatavtal.

Eh?

Julens rester

Vi har ännu inte kommit så långt att vi kan avstå skinka till jul, men nu tredjedag jul är jag ganska trött på den. Då är det dags för en av de trevligaste formerna av julskinka - den som är min favorit näst efter den traditionella skinkmackan kvällen före julafton - makens skinkfrestelse. Tillagas som Jansson, med strimlad potatis och skinka och kryddas med pepparrot eller vitlök. Lite färskost gör den extra krämig och god.

Mellandagarna är ett paradis för restkocken. När man tröttnat på att äta julbord gäller det att hitta nya varianter av julmaten. Laxpudding är ett säkert kort. Skinkomelett är snabb och bra lunchmat och på hemgjord pizza kan man ha det mesta av korvar, ostar, skinka och lax. Rödkålen (färsk) blir en färgglad och vitlöksdoftande pizzasallad. Och ris á la Malta är till och med godare än gröten i originaltappning.

Vad äter ni i mellandagarna?

Ett litet berg av julklappspapper

I soprummets kärl för pappersförpackningar respektive plast är det redan knökfullt och jag gläder mig åt att de flesta verkar känna till att julklappspappret hör hemma bland pappersförpackningar. Det är galet hur mycket förpackningsmaterial som blir kvar efter paketöppnandet, trots att vi försöker minska ner det. I år har jag tackat nej till de skrymmande kartongerna i butikerna och försökt återanvända papper så mycket som möjligt (förra året kom tomten med en snowracer, så vi hade stora otejpade ark kvar). Fina kartonger och presentpåsar är tacksamma att återanvända, de brukar ta flera varv innan de är utslitna. Snören har jag flera rullar av sedan länge, men egentligen föredrar jag sidenband runt paketen. Lätta att återanvända och mycket vackrare! Nästa år funderar jag dock på att prova Ankis variant och använda presentpåsar i tyg.

Julefrid på 2000-talet

Julgodis och tecknad film. Idag slappar vi.
Det är en bra jul vi har.

Att smälta Köpenhamn

Japp, först kom de allihop - på en och samma gång. Ilska, sorg, uppgivenhet och frustration. Men nu börjar känslostormen lägga sig och till min stora glädje dominerar känslan av JÄVLAR-ANAMMA-DÅ-FÅR-VI-VÄL-GÖRA-DET-SJÄLVA-DÅ! Jag kan inte bara lägga mig ner och ge upp, även om världens politiker struntar i att ta sitt ansvar. Vi som bryr oss måste fortsätta att sprida ringar på vattnet och skapa en opinion som blir tillräckligt stark för att sätta press på näringslivet och tvinga fram de politiska besluten.

Det finns inget alternativ.

Lite imponerad!

Idag överraskade maken med vegomiddag på eget initiativ. När jag kom hem doftade det fantastiskt och på bordet stod fyllda spenatcrepes. Det var en riktig hit som kommer att göra sig fint med ett glas vin en eller annan fredag framöver.

Spenatcrepes

1 sats pannkakssmet
Hackad spenat

Skivade champinjoner
Soltorkade tomater
Fetaost
Vitlök
Salt & peppar

Blanda spenat i din vanliga pannkakssmet och stek pannkakorna som vanligt. Fräs svampen med pressad vitlök, salta och peppra. Strimla tomater och lök. Riv fetaosten grovt. Fyll pannkakorna och gratinera i ugnen ca 20-25 minuter i 200 grader.

Dagens skåprens

Operation Tömma frysen fortsätter. Idag blev det en kryddig pastasås av de två sista fläskkotletterna och en kvarts påse wokgrönsaker tillsammans med grädde, currypasta och hemkokt äppelchutney.

Vi väntar nu på efterrätten. Fruktskålen behövde också rensas och under besöket i julmarknadens kafé, lät sig Lillasyster inspireras till en kardemummadoftande variant av bananmuffins.

Julpynt och telefoner

Jag är glad att vi valde den schyssta julmarknaden i ABF-huset framför Stortorgets saftglögg, trötta tomtar och tyska korvar (Förlåt om jag raljerar, jag har inte varit där i år men den har aldrig tidigare imponerat. Det är obegripligt varför folk vallfärdar för att få trängas i denna genomkommersiella och oinspirerande miljö.)

Nu fick vi istället färgsprakande hantverk från hela världen, ekologiska kläder, engagerade deltagare, ett charmigt kafé med hembakat bröd, filmvisning och bra musik. Barnen köpte afrikanskt julpynt och själv upptäckte jag att ett kvinnokollektiv i Bolivia lyckats tillverka börsar i precis den nätta storlek jag önskade mig. Så nu vet jag var jag ska göra av alla plastkort som tänjer ut plånboken. Att den dessutom påminner mig om Fablernas värld är en stor bonus.

Jag fick också se den färska filmen Det dolda priset för din mobil. Jag hade precis börjat fundera på att byta min 8-åriga trotjänare till något mer multifunktionellt. Det är ju ganska trevligt med musik på väg till jobbet och så slipper man glömma kameran hemma. Filmens skildring av produktion inom mobilindustrin och hantering av uttjänt elektronik, får mig att tänka igen. Den här robusta raringen fungerar ju faktiskt fortfarande.

Goda affärer

Håller just på att packa in urvuxna kläder som jag lyckats sälja. Tradera är verkligen en dröm för återbrukare. En av köparna mailade och var glad över att hon fyndat ett ullunderställ billigt. Själv är jag lika glad för att kläderna blir använda och att jag dessutom tjänar en hacka. Förpackningsmaterialet är återbruk rakt igenom (ja, inte tejpen förstås): plast från gamla blöjpaket och adresslappar klippta från baksidan av använda kuvert. Sopor är inte alltid sopor.

Imorgon blir det julmarknad igen. En schysst sådan.

Mamman får en egen

Äntligen är det dags att öppna första luckan i julkalendern! Barnen har varit nära att förgås av iver och nyfikenhet ända sedan deras ömma moder inhandlade TV-kalendern nästan en månad för tidigt av rädsla för att glömma det viktigaste adventsattributet. Idag dominerade nog lucköppningens spänning över TV-hjältarna, åtminstone för lillasysters del, men jag tror att Sara och Henrik har goda förutsättningar att göra en minnesvärd kalender. Vi ser fram emot fortsättningen!

Själv har jag också en julkalender att följa, och jag är riktigt nyfiken och förväntansfull inför det lucköppnandet!

Klimatkontot - maten igen

De två senaste veckorna har jag fört en översiktlig matdagbok, för att se om jag kan minska på köttkonsumtionen. Jag måste erkänna att jag är förvånad över resultatet. Jag har kommit ner till ungefär 300-400 g kött per vecka - och det var inte ens svårt! Fisk har ersatt en del av köttet, men framför allt har jag minskat på andelen kött i soppor och grytor. Om man ser till att fylla ut med bönor och rotsaker, så räcker det bra att använda köttet som smaksättare. Till exempel i Toskansk bönsoppa (som förstås kan göras vegetarisk om man vill).

Just nu har vår matplanering övergått i projekt Tömma frysen, så vi får se vad som hamnar på matsedeln framöver. Ambitionen är att underlätta den nödvändiga avfrostningen och skjuta upp storhandlingen ett par veckor till. Idag blev det latmanspizza med hjälp av bortglömda tortillas, ost från frysen och det sista av den fantastiska getmjölksfetan från Jämtland som inhandlades på förra helgens julmarknad, kompletterat med tomatsås och färska ekotomater.

Visioner

Vår bostadsrättsförening har en mycket dedikerad ordförande. Det bästa är att hon också är miljöintresserad och just nu är engagerad i att undersöka möjligheterna att installera solfångare på taken och avfallskvarnar i köken för att låta matavfallet bli biogas. Jag lovade på stående fot att medverka i den blivande miljögruppen, så nu måste jag börja läsa på om statliga bidrag till solfångare, installationskostnader och individuell vattenmätning. Härligt!

Stockholm 21 november 2009

I say no more.

Foto: eget

Var är nödbromsen?

Vi måste dra. Nu.

Julklappar

Nu är julklappsinköpen påbörjade. Budade hem nattlinnen och klänningar till tjejerna på Tradera i helgen, och ska leta fram och packa in min gamla kikare. Vem sa att julklappar måste vara nyköpta? Döttrarna vill gärna ha paket, men har egentligen inga långa önskelistor. Storasyster vill ha en elgitarr, annars pressar de mest fram några saker bara för att det är så roligt att skriva den där listan.



Så vi tar det lugnt.

Dagens irritationsmoment

Varför envisas brevbäraren med att, vecka efter vecka, stoppa ner en massa reklamblad för klockor, julskinka och tyska kvalitetskök i vår brevlåda som är märkt med "Ingen reklam, tack"?

Varför byter Arla förpackningar för ekomjölk och -fil, från de smidiga fyrkantiga paketen till ryggåsförpackningar som i undersökningar visat sig vara svårare att tömma , som är svårplacerade i kylen och hopplösa att platta till i soporna?

Tror jag måste maila lite...




Uppdatering: Det går att rösta om de nya förpackningarna på arlas webbplats. Gör det du också!

Höst i trädgården

Bara för att minnas att himlen ibland är blå även i november.

Foto: eget

Frestelser

Det var ganska lätt att välja klimatsmart lunch på dagens utbildning. Både vego och viltkött att välja på. Värre var det med alla smaskiga chokladbakverk till eftermiddagskaffet. Vågade inte fråga om det var eko - visste att jag inte kunde avstå...

Foto: TV4

Vegomiddag

Jag lyckades få maken att skriva ner receptet på gårdagens lyckade lasagne, väl värd att prova:

Lasagne med linser
4 port

4 vitlöksklyftor
soltorkade tomater
en liten skvätt balsamvinäger
500 g krossade tomater
1 grönsaksbuljongtärning
2-3 msk pesto
1,5 dl röda linser
2-3 dl vatten
2-3 msk tomatpuré
2,5 dl matlagningsgrädde
1 msk honung
oregano, basilika, rosmarin
salt & peppar

1 aubergine
1 zucchini
1 rödlök
200 g fetaost

lasagneplattor
riven ost av valfri sort

Skiva aubergine och zucchini på längden. Salta och peppra rikligt och stek i generöst med olja. Lägg åt sidan.

Fräs hackad vitlök i olja, tillsätt soltorkade tomater och balsamvinäger och låt det koka in lite. Häll på krossade tomater, buljongtärning, kryddor, honung, pesto, linser och vatten. Låt puttra tills linserna är mjuka, ca 15-20 min. Tillsätt grädde och tomatpuré och koka några minuter till.

Varva sås, lasagneplattor, stekta grönsaker, skivad rödlök och fetaost i en ugnsform. Avsluta med ett lager sås och toppa med riven ost. Gratinera i ugnen ca 30 min.


Maken hälsar att receptet är ungefärligt och bör anpassas efter egna preferenser när det gäller smak och konsistens. Samt gärna avnjutas i sällskap med ett glas rött ekovin.

Klimatkontot del 2 - maten

Jag är inte längre den utpräglade köttälskare som jag var förr. Det fanns en tid då pepparstek och grillad biff stod högt på min matlista, men numera tycker jag faktiskt att sådan mat lätt blir ganska trist. Men därifrån till att äta helvegetariskt är steget fortfarande långt, särskilt som familjen är svårimponerad när det kommer till vegomat. Vi äter en hel del köttfärs, korv, bacon och kyckling och vill även gärna krydda till grönsaksrätterna med något animaliskt, som bacon i broccoligratängen och isterband i bönsoppan.

Det här är en stor anledning till att koldioxidutsläppet från mat blir så högt som 1,7 ton i min Klimatkontoberäkning. Det baseras på att vi äter både nöt- och fläskkött 4-6 gånger per vecka, och det blir det nog lätt med tanke på att det är 100 grams-portioner som räknas. En minskning av detta till 1-3 portioner per vecka skulle ge minskade utsläpp motsvarande 0,4 ton.

Andra poster som ger utslag är mejeriprodukter och kaffe/te. En minskning av mejeriprodukter från 400 till 200 gram per dag skulle minska utsläppen med 0,1 ton koldioxid och lika mycket till om jag nöjer mig med en kopp kaffe eller te per dag. Här ska erkännas att jag inte vet exakt hur mycket jag får i mig per dag. Men morgonkaffet är inte förhandlingsbart i dagsläget!

Rester blir det däremot inte många hos oss, i alla fall inte som vi slänger. Middagsrester blir alltid matlåda och jag är barnsligt road av att hitta på sätt att ta till vara andra rester. Förbättringspotentialen här består i att hitta möjligheter att ta hand om de mer udda resterna av wasabi, lime och pesto.

Åtgärder:

• Minska köttmåltiderna med målet att komma ner till 6 fläsk- eller nötköttsmåltider per vecka.
• Kontrollera mängden mejeriprodukter. Minska på smör och ost.
• Öka antalet vegetariska rätter. Även försöka hitta barnvänliga alternativ.
• Minimera andelen mat som slängs.

Nu ska jag hålla noggrann koll på matsedeln ett tag för att få grepp om det här. Det passar sällsynt bra att börja idag när vi avnjutit ett toppnummer i makens vegorepertoar: lasagne med zucchini, aubergine och feta. Just nu sitter jag bara och jäser...

Lyxshopping

Jag älskar Spisa Ribb och blev lycklig när jag fick tag i det här fina smycket hos Florin. Återbruk när det är som bäst! Den chansen ville jag inte missa, så istället för att hinta jultomten gjorde jag slag i saken själv.

Fast Berså är ju också väldigt fin...

En liten skatt

har jag fått av svärmor:

Förstår ni hur söt maken måste ha varit i den här "indiandräkten" som hans mormor virkade på 70-talet? Den finns inte kvar, men i somras lekte döttrarna med tillhörande yxa och pilkoger tillverkat av gammelmorfar.

Och det var ännu mer:

I Nytt på kakfatet från 1953 kan man läsa att "de flesta husmödrar gör sitt veckobak på fredagar" och att det är "de ofyllda goda längderna som utgör stommen i veckobaket".

Bäst att flexa ut tidigt på fredag...

Mer om transporter: bilen

Jag tänkte utveckla tankarna lite kring bilen. Beräkningen på Klimatkontot bygger på att vi i genomsnitt har kört 520 mil/år. Vi har tre kategorier av biltransporter:

• Praktiska ärenden. Storhandling, inköp av skrymmande saker, skjutsa barnen till aktiviteter.
• Utflykter. Åka till landet, utflykter till Kolmården, Julita etc.
• Långresor. Semesterresor inom Sverige, hälsa på morfar i Småland.

De korta resorna är de som förefaller mest onödiga. Ofta är det relativt lätt att hitta alternativa transportsätt för denna kategori. De sker främst av bekvämlighet och det är lätt att välja bilen slentrianmässigt. Som Koldioxidexperiment påpekar i kommentaren till föregående transportinlägg, eliminerar biltransporten den klimatnytta som kloka val eventuellt ger i mataffären. Samtidigt innebär det en rejäl ansträngning att släpa hem IKEA-möbler på tunnelbana och buss. Och storhandling med cykel i novemberregnet kräver enorm viljestyrka. Samt inköp av cykelvagn.

Till landet kan vi inte ta oss utan bilen. Det är ca 6 km till närmaste busshållplats och det blir orimligt med små barn och packning. Vi vill också gärna åka på utflykter ibland, även om vi försöker tänka på att kombinera dessa med de längre resorna för att minimera körsträckan.

När det gäller långresorna, är det också bekvämligheten som gör att vi ofta väljer bilen. Man kan ha mycket packning med sig och tar sig lätt till flera ställen. Men många av dessa resor skulle kunna bytas mot andra färdsätt.

Summa summarum är vi inte redo att helt sluta åka bil, men vi kan absolut minska på det. För att få ner utsläppen till 0,4 ton koldioxid, vilket jag ser som ett realistiskt delmål, kan vi köra 300 mil/år.

Åtgärder:

• Byta långresorna mot tåg. Har redan bokat tågbiljetter för jullovsresan till morfar, så där spar vi 90 mil direkt.
• Minimera de korta resorna. Kombinera flera ärenden. Välja cykel eller kollektivtrafik i möjligaste mån. Gör vi i ganska stor utsträckning redan, men vi kan nog bli ännu bättre på det.
• Utflyktsresorna är svårast, men samma sak gäller förstås här: Planera resorna, försöka hitta alternativa färdsätt.

För att följa upp måste jag hålla noggrannare koll på mätarställning och bränsleförbrukning. Idag står mätaren på 73841 km och om ett år får den alltså inte gå över 76841. Jag återkommer med uppföljning.

Rester

Idag behövde vi rensa kylen. Mjölken var tre dagar gammal och filen fyra. Äppelmoset hade varit framme väl länge och osten hade sett bättre dagar. Så vad göra? Att slänga mat tycker jag som bekant inte om.

Man får strunta i den välplanerade matsedeln och improvisera lite. Eftersom tre fjärdedelar av familjen var hemma på grund av VAB så var lunchvalet givet: pannkaka gjorde av med det mesta av mjölken och emottogs med ovationer till och med av sjuklingen. Resten av mjölken gick åt till brödet som numera är standard vid utflykter. Filen och äppelmoset trivdes bra ihop med sista valnötterna i mitt senaste favoritbröd som jag, på tal om rester, gärna äter med kall kokt potatis och lite kaviar. Och eftersom torsdagar innebär gymnastik och sen hemkomst för storasyster, så passade det bra att lägga osten på varma mackor till kvällsmat.

Menyn kunde kanske ha varit nyttigare, men vi är mätta och glada och ingenting åkte i soporna.

Klimatkontot del 1 - transporter

Det är som sagt inte lätt att få fram korrekta siffror för vilken klimatpåverkan mina olika vanor har. Jag har ibland svårt att uppskatta vilka värden jag ska mata in. Hur många minuter duschar jag varje dag? Och för hur mycket köper jag kroppsvårds- och skönhetsprodukter varje år? Funktionen Minska min klimatpåverkan ger inte heller den tydliga vägledning jag skulle vilja ha.

Men någonstans måste man ju börja. Jag får gå igenom klimatkontot steg för steg och kartlägga varje område samtidigt som jag försöker hitta de åtgärder som kan minska klimatpåverkan. Vi börjar med transporter:

Av 1,5 ton koldoxid för resor står flygresor för 0,8 ton. En stor andel av mina totala utsläpp med tanke på att jag inte flyger särskilt mycket. Jag vill gärna minska den här siffran ytterligare och det borde kanske vara enkelt eftersom jag inte ens gillar att flyga. Jag uppskattar visserligen lata semesterveckor vid Medelhavet, men det kan med lite planering och tålamod vara genomförbart med tåg. Svårare är det med långresor. Jag har inget behov av att åka till Thailand varje år, men jag drömmer fortfarande om att en gång se Maldiverna (just en sådan resa förefaller oförlåtlig eftersom jag då direkt påskyndar resmålets utplåning) och att gå på en Springsteen-konsert i New Jersey. En enda tur- och returresa till USA motsvarar ungefär 2 ton koldioxid (den siffran varierar också beroende på vilket beräkningsverktyg man använder), alltså mer än hela årsbudgeten. Kan man överhuvudtaget unna sig någonting sådant?

Den andra stora posten på transportkontot är förstås bilen som motsvarar 0,6 ton koldioxid. Den traditionella Volvo-kombin rymmer de gigantiska kassarna från månadshandlingen, tar oss till landet på sommaren och ibland till morfar i Småland. Den går på bensin, är inte det minsta miljövänlig och dessutom dyr i drift, men är också bekväm, pålitlig och trygg. Jag har funderat på bilpool, men ännu är bilägandet inte förhandlingsbart för alla familjemedlemmar. Att köpa en ny bil för att få en miljöbil känns inte heller som ett alternativ. Vi försöker använda den så lite som möjligt, planera resorna och använda allmänna kommunikationer så långt det är praktiskt. Om vi jobbar lite hårdare på den linjen kan vi kanske få ner utsläppen till 0,4 ton, men mindre än så tror jag är svårt att klara med egen bil.

Övriga transporter består huvudsakligen av buss och tunnelbana och är ganska marginella, även under vintersäsongen när jag använder dem för jobbresorna varje dag.

Mål
Första målet för kategorin transporter är att få ner bilutsläppen till 0,4 ton. Hur jag ska se på flygresor måste jag fundera på. Tar tacksamt emot kloka tankar i frågan!

Struktur

Okej, jag utlovade bättre koll på min miljöpåverkan. De olika beräkningsverktyg som finns på internet är inte fullgoda hjälpmedel, men de ger i alla fall en liten hint om vilken miljöbelastning man ger upphov till och var förbättringsområdena finns. Jag har valt att använda Klimatkontot för att börja kartlägga mina största miljöbovar och här är det ocensurerade resultatet (offentlig konsumtion inte inräknad):


Boende 1,5 ton koldioxid

Resor 1,5 ton koldioxid

Mat 1,7 ton koldioxid

Övrigt 0,1 ton koldioxid

Totalt 4,8 ton koldioxid

Ganska jämnt fördelad belastning alltså och klar förbättringspotential eftersom hållbar nivå ligger på ca 1,5 ton koldioxid.

Fortsättning följer...

Nytt bröd igen

Vi hade en väldigt trevlig Allhelgonahelg. Långledigt, söta spöken, lövsparkande och Muminbio. Dessutom trivsamt mat och prat i goda vänners lag, med bland annat test av ett nytt bröd-till-maten-recept som tydligen gick hem eftersom jag blev ombedd att dela med mig av det. Lättbakat var det också!

Så här kommer länken till Sofies Dinkelbaguetter.

Lite tröst

Det kan inte vara roligt jämt. Idag var en sån där dag när vi kände oss lite mindre käcka och behövde muntras upp lite.

Vi har fortfarande en himla massa äpplen. Tillsammans med en överbliven snutt mandelmassa, vanlig smuldeg och generöst med favoritkryddan kardemumma (kanel i all ära, men man kan blir lite trött på det) blev det en paj som var klart njutbar ihop med vispgrädden som höll på att bli gammal.

Nu känns det bättre...

Kulturhuset 24 oktober

Vi ses där.

Shopping och välgörenhet

Nu ska jag helt skamlöst göra reklam:

Just nu pågår det nio auktioner på Tradera där ett gäng kreativa pysslare, på initiativ av Stina, säljer sina alster till förmån för Bröstcancerföreningen. Bra idé, eller hur - omsorgsfullt utfört hantverk i kombination med en god sak! Och ett bra tillfälle att starta upp julklappsinköpen om man har planerat sådana.

Titta in och lägg ett bud!

Och hörni! Till nästa år har jag hört ryktas om en återbrukskollektion...

Mosig

Egentligen skulle jag inte koka något äppelmos i år eftersom det bara är jag i familjen som tycker om det. Men nu var det överhängande risk att en del av alla våra äpplen skulle åka rakt ner i komposten och när vegofamiljens gästartist dessutom delade med sig av ett mycket lockande brödrecept innehållande äppelmos så var saken klar. Ner med äpplena i stora grytor och fram med passersilen!

Jag hade glömt hur gott det doftar när man kokar äpplen! Denna söta, hemtrevliga, barndomsdoft påminner om äppelriset som mormor alltid kokade den här tiden på året. Brukar ni äta äppelris, är det någon som vet hur man gör? Bara grötris och äpplen, eller?

Blog Action Day

Idag önskar jag att jag kunde säga något klokt om klimatet och hur vi ska vända den negativa trenden. Men det finns så många kloka och välformulerade människor där ute som gör det bättre än jag. Själv känner jag att jag skulle vilja vara bättre på både att formulera och strukturera mitt miljöengagemang. Jag gör mitt bästa för att minska min miljöpåverkan, men det är inte alltid lätt att avgöra vad som är myggor och vad som är kameler. Är det värre att köra bil än att diska under rinnande vatten? Är köttätande okej om köttet är ekologiskt? Är det någonsin försvarbart att flyga?

Det här måste jag jobba på. Jag ska försöka hitta de största miljöbovarna i mitt liv och se vad jag kan göra åt dem. För det krävs mer. Ekologiska bananer är bara en del av svaret.

Vilka är dina största miljösynder?

Lite trött...

... men nöjd med mina köp under gårdagen. Största fyndet var en cykel för 90 kr. En fin rosa med pakethållare, allt en Lillasyster kan önska sig. Nu står den gömd i cykelförrådet och väntar på våren och en nästan femåring. Men sschh, det är hemligt än så länge!

Handla ekoreko

Nu är det dags för prylbytardag igen. På lördag kommer vi att jobba hårt för att massor av urvuxna och utrensade overaller, pulkor, skridskor, barnböcker, vantar och leksaker ska byta ägare och bli återanvända. Dessutom drar vi in en slant till föräldraföreningens arbete med nattvandringar och annat. Alla vinner! Själv hoppas jag på att hitta nya skridskor åt tjejerna och kanske förarbeta lite åt jultomten...

Kanske någon av er läsare vill titta förbi och fynda lite? Och köpa bullar av söta 9-åringar som ska på skolresa? Och säga hej?

Kom till Enskede skola på lördag mellan 11-14. Jag är en av dem i illgrön tröja...

Enkelspårig?

Slänger en snabb blick på en boktitel i jobbets lånehylla och gläder mig åt att fler är intresserade av "Klimatproblem".

Tittar närmare.



"Klimakterieproblem" var det visst.....

Söndagsvego

Vi gillar husmanskost. Riktig mat och potatis, som morfar skulle ha sagt. Så det var en utmaning att ersätta söndagens planerade och efterlängtade kroppkakor. När kocken i familjen släppte lös kreativiteten blev det så här bra:




Vegetariska kroppkakor med indisk kryddning
4 port.

Fyllning:
2-3 dl skivade champinjoner
ca 150 g broccoli
ca 250 g kokta kidneybönor
2 vitlöksklyftor
1/2 gul lök
1 tsk ingefära
1 tsk salt
1 tsk garam masala
1 tsk chiliflakes
2 tsk paprikapulver
1 tsk spiskummin

Fräs lök, vitlök och kryddor. Lägg i champinjoner och broccoli och fortsätt fräsa tills vätskan försvunnit. Lägg fyllningen i en skål, tillsätt bönor och finfördela alltihop med hjälp av en gaffel eller visp. Låt svalna.

Smet:
Koka 10-12 potatisar. Pressa och låt svalna. Tillsätt 2 ägg och 1,5-2 dl vetemjöl. Knåda ihop till en deg. Forma bollar, gör en fördjupning i varje och lägg i fyllningen, vik ihop.

Koka upp rikligt med vatten i en stor gryta eller kastrull. Lägg i kroppkakorna och låt koka tills de flyter upp och ytterligare 5 minuter.

Servera med valfritt tillbehör. Vi hade det klassiska skirade smöret och lingonsylt, vilket fungerade förvånansvärt bra ihop med indisk kryddning. Men någon slags yoghurtsås hade nog inte heller varit fel.

Kanelbullens dag

De blir mycket roligare med mandelmassa och äpple!

Peppad

Tack Vegofamiljen för support av vegoutmaningen! Och tack till er som hälsar på här och kommer med receptlänkar och uppmuntrande kommentarer! Nu har jag flera lockande recept på Att-prova-listan.

På date

Barnen och mormor fick stå för gårdagens vego. Medan de åt plättar med hallonsylt passade vi på att gå ut och äta. Jag har länge velat prova restaurang Nyagatan som har fokus på ekologisk och närproducerad mat, och igår kändes som ett bra tillfälle trots att menyn inte svämmade över av vegetariska alternativ. Vi blev inte besvikna. En fantastisk, smakrik fiskgryta med röding följdes av krusbärspaj med len och fluffig vaniljkräm. Maken - som äntligen fick äta kött - valde vildsvinsgryta med västerbottengratinerat potatismos och var lika nöjd med den. Dessutom en mysig restaurang med trevlig personal. Rekommenderas!

När det gäller Age of Stupid, måste jag erkänna att jag inte är överväldigad. Precis som andra har sagt så var den ganska nedslående. Den sätter fingret hårt på människans svårighet att ändra invanda mönster och relatera till, förvisso allvarliga, men för de flesta ännu förhållandevis avlägsna hot. Det är filmens styrka och samtidigt dess stora svaghet, eftersom just detta är så frustrerande, skrämmande och deprimerande att även den redan övertygade känner sig redo att ge upp. Filmen ägnar sig inte heller åt att servera möjliga lösningar eller att måla upp något hoppingivande alternativt scenario. Man går därifrån med känslan att det faktiskt är kört!

Men kanske behövs det en film som ruskar om oss just så här hårt. Som får oss att inse att det inte räcker med att köpa ekologiska jeans, sortera sopor och beställa hem Ekolådan.

Jag ligger efter: tisdagens vego

Vi är inte så fantasifulla i vår vegetariska matlagning, men den är i alla fall ganska klimatsmart med alla rotsaker. Tisdagen var inget undantag. Äntligen skördade vi de första palsternackorna ur pallkragen på uteplatsen. Man kan väl konstatera att jag borde ha gallrat lite bättre. Långa och smala, men smaken var det inget fel på.


Med hjälp av dessa, samt potatis och morötter, improviserade maken ihop rotfruktsbiffar som fick smak av ost, senap och persilja. Den här gången blev det hemkokt lingonsylt till, men det hade nog gjort sig bra med någon slags pepparrotsgucka också.

Kanske inte så romantiskt

Ikväll får jag en kväll på tu man hand med maken. Vi missade premiären, men nu ska vi se Age of Stupid. Även om den säkert är både skrämmande och deprimerande, så ser jag verkligen fram emot det och räknar med att den ska kicka mig flera steg i rätt riktning.

Måndagens vego

Morotssoppa med apelsin

4 port.

5-6 skivade morötter

1 gul lök i bitar

8,5 dl vatten

2-3 msk koncentrerad apelsinjuice

2 grönsaksbuljongtärningar

1 dl creme fraiche

salt, peppar

Mixa morötter och lök i matberedare. Häll över i kastrull. Tillsätt vatten, juice och buljongtärningar. Koka soppan ca 5 min. Rör i creme fraiche och låt soppan koka upp. Smaka av med salt och peppar.

Dagens vego

Till middag idag blev det gratinerad halloumipasta efter rekommendation av Vegofamiljen. Vi använde egen tomatsås, vanlig mild hushållsost från Änglamark istället för mozzarella och la till pinjenötter och basilika i receptet. Barnen pillade bort allt utom pastan, men vi vuxna gav klart godkänt. Och jag låtsades att jag inte hörde när maken mumlade något om att det skulle passa bra med kyckling till...

Dagens vego

Det blev broccolisoppa till lunch. Ett stående inslag i vår, än så länge, blygsamma vegetariska repertoar. Glömde att föreviga soppan, så det får bli ett tråkinlägg utan bilder. Tänk ljusgrönt så blir det ganska rätt. Här kommer receptet:

Broccolisoppa
4 port.

250 g broccoli
2-3 dl grädde/mjölk
1 tärning grönsaksbuljong
dragon
salt, peppar
ev. pasta, ost

Koka broccolin lagom mjuk. Häll av och spara en del av vattnet. Lös en buljongtärning i vattnet och koka upp igen. Lägg tillbaka broccolin nu om du vill ha den riktigt mjuk, vänta om du föredrar bitar. Tillsätt grädde/mjölk och pasta och/eller ost om man vill ha det. Smaka av med dragon, salt och peppar.

Barnen föredrar finfördelad broccoli och små pastastjärnor i soppan, vilket gör den ganska tjock, och det passar då att laga den med mjölk. Väljer man broccoli i större bitar som får behålla sin spänst, rekommenderas grädde. Det går lika bra att laga på sojagrädde för den som vill avstå mjölkprodukter.

Startskott - vegoutmaningen

Jag har så härliga kollegor! Ett helt gäng hänger på utmaningen och kör varannan vego nästa vecka. Ska bli spännande att tjuvkika i era lunchlådor! Veronika är också med. Och mamma har lovat minst tre vegetariska recept under veckan. Heja!

Själv hoppas jag att veckan ska blir ett startskott för en hållbarare matplanering och att vi ska hitta nya vegorätter som passar hela familjen. Jag återkommer med våra recept under veckan. Dela gärna med er av era i kommentarer eller maila mig så lägger jag ut dem på bloggen.

Varannan vego - utmaning

Jag har tjatat om det förut. Maten är ett av de områden där vi relativt lätt kan ställa om och minska miljöpåverkan. Hemma hos oss äter vi redan övervägande ekologiskt, vi har minskat på riskonsumtionen och försöker äta närproducerat. Jag vill också gärna äta mer vegetariskt, men har svårt att få mig själv och familjen riktigt entusiastiska över den gröna maten.

Nästa vecka har jag lovat mig själv att ta tag i den vegetariska maten igen. Miljövänliga veckan pågår under perioden 26 september - 4 oktober och årets tema är Mat och klimat. Hos Naturskyddsföreningen kan du hitta fakta, goda råd och recept. Man föreslår också i senaste numret av Sveriges natur att vi ska göra varannan måltid vegetarisk. Jag tänker anta den utmaningen. Hos oss blir det vego varannan dag under perioden.

Och jag tänker skicka den vidare! Jag utmanar er att under miljövänliga veckan äta minst dubbelt så mycket vegetariskt som ni gjorde tidigare. Minimum två måltider under veckan om du aldrig äter vego annars. Dela gärna med dig av idéer, erfarenheter och recept. Några av er läsare äter redan vegetariskt och omfattas därför inte av utmaningen, men är hjärtligt välkomna att komma med tips och inspiration.

Är du med? Ja, ni också kära familj!

Trött i fötterna?

Det är träningskväll i den lokala fotbollsföreningen och som vanligt är det smockfullt av väntande föräldrar och parkerade bilar vid sidan av grusplanen. Detta i en liten förening, vars flesta medlemmar troligen bor i närområdet. Vid en fotbollsplan belägen i en förort som troligen har söderorts bästa kommunikationer och där bussen var femte minut stannar 100 meter från planen.

Jag förstår inte. Vad är det som gör att de barn som har tillräcklig ork för att spela fotboll inte kan ta sig till och från träningen utan bil? Är det föräldrarna som har ovanligt trötta fötter? Eller har familjerna bundit upp sig i ett så pressat schema att det är ett måste att kapa de fem minuter man kanske tjänar på att ta bilen?

Hur som helst är det synd om barnen. De ska leva med våra val.

Att pendla

Efter en månads uppehåll på grund av bristande motivation och ren lathet har jag nu börjat cykla till jobbet igen. Än så länge är det fantastiskt cykelväder och efter gårdagens kommentar från närmaste kollegan om att jag såg ovanligt pigg ut, så känns det inte alls svårt att fortsätta ett tag till.

Så länge det inte är snö och is ute finns det egentligen ingen anledning att trängas på bussar eller sitta i bilkö. Det finns bara fördelar med cykeln: motion, frisk luft, mer dagsljus, fler naturupplevelser (jodå, även i Stockholm), ekonomiskt, miljövänligt förstås. Om det fortfarande känns som att det är lite för många uppförsbackar på väg till jobbet så kan man göra som Karin.

Hur kommer du till jobbet?

Finn felet

Här skulle det ha funnits bild och recept på en smaskig plommonkaka. Jag gjorde några modifieringar av receptet utifrån vad som fanns hemma.

Det funkade. Inte.

Nytt utflyktsbröd

Mulledags igen och behov av ett matsäcksbröd som ungarna gillar. Detta blev svaret:

Tekakor med havregryn

6 dl mjölk

3 dl havregryn

100 g smör

50 g jäst

0,5 msk socker

2 tsk salt

1 dl vete- eller havrekli

ca 11 dl vetemjöl

Låt havregrynen svälla i hälften av mjölken 1 timme. Smält smör, häll på resten av mjölken och värm till fingervarmt. Rör ut jästen i degspadet. Häll detta över havregrynen. Tillsätt salt, socker och det mesta av mjölet. Arbeta degen smidig och låt jäsa ca 30 minuter. Ta upp på mjölat bakbord och knåda väl. Dela i 20 bitar och rulla varje bit till en bulle. Platta ut till kakor, ca 10 cm i diameter. Nagga och lägg på plåt för att jäsa ytterligare 30 minuter. Grädda i mitten av ugnen, 10-12 minuter i 225 grader.

Skördefest!

Äntligen äppelsäsong! Vi har fått äpplen i mängder av den alltid så generöse K, plockat och levererat till dörren av svärmor och svärfar. Så nu kan vi frossa i färska äpplen, äppelkakor, äppelbröd, äppelbullar och kanske torka några i ringar. För att inte tala om alla nya pajrecept jag får anledning att prova.

Tack!

Nya skor

Visst kan man vara flärdfull och ekologisk på samma gång. Lillasyster och jag är helt överens om förträffligheten hos dessa skor ur Kavats Ecologic-kollektion, fast vi har lite olika utgångspunkter för vår bedömning :o)





Jag brukar ju inte göra reklam, men jag kan inte låta bli att tipsa om Kavats e-butik. I vanliga butiker kan det vara svårt att få tag i något större urval av eko-skor, men här finns hela kollektionen. Leveransen tog 48 timmar och frakten är fri inom Sverige. Vi är helnöjda!

Matsäckshelg

I helgen har vi utflyktat.

Igår tillbringade vi en heldag på museum med vännen H och hennes dotter S. Tjejerna går fantastiskt bra ihop och har jättekul trots att de ses väldigt sällan. Nu röjde de friskt bland uppstoppade djur och dinosaurieskelett. Eftersom det tenderar att bli dyrt och inte särskilt tillfredsställande att äta på museirestauranger när man har barn som är lite nyckfulla när det gäller mat, var det medhavd pasta med köttbullar samt saft och bullar som gällde. Förvånande nog verkade vi vara ganska ensamma om den idén, det ekade väldigt tomt i det fräscha och välutrustade matsäcksrummet. Är inte det konstigt?

Däremot var vi förstås inte ensamma om välfyllda matsäckslådor när vi kom till höstens första Mulle-träff idag. Vår trevliga Knytteledare har blivit Mulleledare i år och båda döttrarna hänger på, med lite dispens för lillasyster som egentligen borde gå på Knytte ett år till. Mamman får också hänga på som hjälpledare, så vi räknar med många sköna höstsöndagar (och det gör kanske pappan som slipper följa med också...). För oss är matsäckspausen en av de viktigaste ingredienserna i en lyckad utflykt. Det fina med matsäckar är att de kan bestå av nästan vad som helst, är ett perfekt tillfälle att ta till vara rester och att de bara blir bättre ju fler olika saker de innehåller. Förutom klassiker som kalla pannkakor med sylt, limpsmörgåsar och hårdkokta ägg, så kan man passa på att göra landgångar med kall skivad stek, fiskekakor eller som idag: rågsiktskakor med lammfärsbiff. Man bör gärna stoppa ner flera olika små pytsar med t.ex. oliver, morotsstavar, cornichons, små tomater. Ni minns kanske Fem-gängets vällfyllda picknickkorgar? Enid Blyton visste vad hon pratade om. Visst kan man klara sig på en dubbel ostmacka och en risifrutti, men hur kul är det?

Lillasyster jobbade hårt med att bygga en bro så att man kunde ta sig förbi tallen!

Naturfynd till storasysters samling.

Jobb (vs) fika

Jag ska stå för såväl utbildning som kaffebröd på morgondagens jobbmöte. Det betyder att jag ikväll har prioriterat att baka ekologiska vaniljbullar med extra fyllning framför att sätta ihop ett snyggt och pedagogiskt powerpoint-material.

Undrar om kollegorna kommer att tycka att det var ett bra beslut?

Inspiration

Missförstå mig inte. Föregående inlägg innebär inte att jag tappat sugen och helt gett upp försöken att leva ett miljömässigt hållbart liv. Jag har bara haft en tendens att fokusera mer på begränsningarna än på möjligheterna. Så som många kanske gör och hellre följer minsta motståndets lag när de fortsätter leva på som förut.

Jag vill inte leva på som förut. Jag tror inte att vi kan leva på som förut. Så nu gör jag mitt bästa för att samla på mig inspiration och peppa mig själv igen. Här är mina favoritinspiratörer just nu:

• Oknytt som återvinner vackert, roligt och kreativt
• Anki som alltid bjuder på kloka tankar och bra idéer.
• Lotta som med sitt raka tilltal får mig att vilja lyfta mig i håret och sälja bilen.
• Vegofamiljen som gör mig sugen på nya försök att införa vegetarisk mat på middagsbordet.

Tack för att ni delar med er!

Eko-depp

Det är dåligt med aktivitet här på bloggen. Det har sina orsaker.

Jag har haft det lite trögt på sistone. Ibland känns det faktiskt lite jobbigt att försöka leva miljövänligt. Får man erkänna det? Det är mycket att tänka på och inte helt lätt att göra de bästa valen. Vissa dagar kan jag misströsta. Undra: Gör vår lilla insats egentligen någon skillnad eller gör jag det bara jobbigt för mig själv? Vore det inte enklare att ta bilen istället för att lägga tredubbel tid på att åka kommunalt till storasysters gympa, roligare att nöjesshoppa något onödigt när man behöver pigga upp sig, smidigare att äta köttbullar istället för att kämpa med att få i ungarna broccoligratäng och böngrytor (sorry Vegomamman, det enda som går hem är pannkaka och broccolisoppa...), och härligt att flyga till Italien på semester varje år?

Dagens fråga

- Mamma, hur föds solen?


....


Kan vi återkomma när mamma har repeterat NO litegrann??

Gyllene sommarslut

Sista semesterveckan ägnades åt att suga ut det bästa av sommaren och jag tror vi lyckades ganska bra. Glada utflykter för att klappa getter och hoppa studsmatta. Insjöbad, sommarregn och flygmyror. Grillad halloumi och boxvin under sommarhimlen. Bärplockning och kaffekorg.

Nu doftar det höst i köket där första lingonsylten står och svalnar. Det är ett bra bärår och efter en vecka på landet har vi kilovis med blåbär och lingon i frysen. I år har tjejerna blivit tillräckligt stora för att uppskatta skogsutflykter - åtminstone om de inte är för långa och innehåller minst en fikapaus. Med lite tur hinner vi plocka lite till, men då får vi hoppas att mamma har plats i frysen... Kanske slipper vi köpesylten helt och hållet i vinter.

ARG!!

Någon/några roar sig med att plocka saker från vår uteplats. När vi kom hem från Italien saknades vattenkannan och i morse såg det ut så här där den största och finaste tomatplantan stod igår kväll >>

Grannarna har blivit av med tomma plastkrukor och ett halvt (!) parasoll. Vet inte om jag ska misstänka uttråkade snorungar som får vara ute för länge på nätterna eller snåla balkong-odlar-wannabes. Blir ruskigt provocerad i alla fall, det är ju VÅRA grejer!

Surar.

Ljuva ensamhet!

Jag jobbar en vecka innan det blir mer semester och har därför varit ensam hemma i förorten medan man och barn stannade på landet och fortsatte att bada, fika och skaffa sig skrubbsår.

Aaah! Tre kvällar alldeles ifred att unkis-slappa hur mycket som helst. Filmjölk till middag och Ben & Jerry´s direkt ur burken. Tystnad och tankar. Men nu väntar jag på att de ska komma hem. Och längtar. Jättemycket!

Vinn!

Hos min superkreativa vän Stina kan man vinna en sån här fin liten sminkväska (säkert även bra till kritor, fina små stenar eller pärlhalsband). Men skynda er för hon drar en vinnare på söndag!

Mmmm

Men allt var inte vildvuxet eller visset. En del av gårdagens skörd satte guldkant på eftermiddagsfikat:

Det är en lyx att ha en egen trädgård, om än så liten!

Hoppsan!

Att komma ihåg: Om man har en trädgård ska man inte resa bort i mitten av juli. Då går det så här:

10 dagar har vi varit borta och under den tiden har broccolin börjat blomma, ruccolan fullständigt förvuxit sig och spenaten blivit rådjursmat...

Inte den mest vältajmade resan alltså, men vi hade en härlig vistelse i Italien. Rom var lika välkomnande som alltid och även om Bruce och E Street Band hade en ganska medelmåttig dag på jobbet, så är det roligt att uppleva en konsert i ett nytt land. Synd att vi missade den tydligen så fantastiska Turin-konserten, men det finns gränser för vad en icke-Springsteen-tokig familj kan stå ut med. I det här fallet var det sol, bad och pizza som familjen behövde och fick under en härligt lat vecka på en charmig och välbevarad 60-talsanläggning. Så behagligt vilsamt och välgörande att jag nästan önskar att jag brydde mig mindre om miljön så att vi kunde göra såna här resor oftare. Men det känns faktiskt inte okej att nöjesflyga varje år, så i väntan på att barnen ska bli tågluffargamla får det bli huvudsakligen närsemestrande. Årets dåliga resesamvete ska jag lindra något genom inköp av utsläppsrätter via Naturskyddsföreningen.

Lite vardag

Nu tror jag att bloggens sommarlov får vara över. Semestern är inte riktigt slut, men jag börjar få tillbaka lite av den vardagskänsla som Stina efterlyste. Kanske blir det inte dagliga uppdateringar än på ett tag, men i någon mån är vi i alla fall tillbaka - bloggen och jag.